Arkiv för april 2012

Sohrab Rahimi. Krigsbibliotekarien

Sohrab Rahimi flyttade från Iran till Sverige för 25 år sedan. Han är exiliranier, exilpoet och krigsveteran i exil. Han är pappa, man, sjuksköterska, översättare och litteraturkritiker.

Sohrab Rahimi berättar om sitt liv som soldat under det meningslösa kriget mellan Iran och Irak som pågick i åtta år (mellan 1980 till 1988). Boken innehåller hans dagboksanteckningar och dikter som han skrev vid fronten.

Den röda tråden i boken är Sohrabs kärlek till böcker och litteratur. Han läste själv, läste högt för andra soldater och lånade ut böcker till sina krigskamrater.  Sohrab var den förste och den siste krigsbibliotekarien i detta krig.

Boken är ganska liten och innehåller bara 120 sidor. Men trots detta rymmer boken så mycket information, tankar och känslor. En liten bok som lämnade väldigt stort intryck.

Boken är utgiven av Smockadoll Förlag 2011 och innehåller 120 sidor.

Sohrab Rahimis hemsida

Boken finns att köpa här och här.

Flera recensioner finns där, där och där.

Kristina Svensson. Jakten på den perfekta puben

Ales & Males – 67 äventyr i Wales

Boken är en blandning av kåseri och reseberättelse där Kristina beskriver sina äventyr i Wales där hon har jobbat under ett par år.

Lätt och rolig läsning innehåller massor med komiska episoder. Boken följer sin genre och det finns inga djupa tankar eller häftiga händelser. Det är tydligt att författarinnan är en mycket pålitlig, kreativ och ironisk kvinna.  Jag skulle gärna se Kristina Svensson som författare av ironiska deckare.

Boken är utgiven på GML Förlag och innehåller 292 sidor.

Kristina Svenssons hemsida

Kristina Svensson är medlem i föreningen Egenutgivarna

Boken finns att köpa här och här.

Stefan Casta. Huset där humlorna bor

Illustrerad av Staffan Gnosspelius.

Johanna är en vanlig flicka som är nästan tio år. Hon kallar sig för Myra Johanna och har en fantasihund Morgon. I sin ensamhet blir hon kompis med en konstig man – Humlekungen. Humlekungen älskar humlor, han försöker förvandla den stora herrgården som han ärvde av sin farfar till ett stort hus för humlor.

Boken kändes deprimerande för mig. Jag tycker inte om böcker där små flickor har vänskap med konstiga främmande män. Som mamma till en flicka känner jag oro av sådana böcker. Samtidigt blev jag imponerad av kärleken till naturen som är en röd tråd i hela boken.

De svartvita illustrationerna i boken är också mycket deprimerande. De är intressanta i sig men passar inte till en barnbok. En fördel med illustrationerna är att de är handritade.

Boken är utgiven på förlaget Opal och innehåller 125 sidor.

Boken finns att köpa här och här.

Pebbles Karlsson Ambrose. Bergsstjärnan

Jag har läst mycket science fiction i tonåren och slutade med det – jag vet inte varför. Nu försökte jag återuppleva genren och prova hur det fungerar för mig.

Bergstjärnan av Pebbles Karlsson Ambrose var min semesterläsning på Lanzarote. Jag klarade faktiskt den boken ganska bra och vill läsa flera science fiction-böcker.

En rymdskepp kraschar någonstans vid utkanten av rymdimperiet.  Den enda som överlever är en liten flicka. Hon växer upp i en fosterfamilj utan att veta att hon är arvinge till imperiets härskare.  Olika omständigheter leder henne till att hon en dag plötsligt blir mäktig härskarinna över hela imperiet. Olika intriger, maktkamp och kärleksrelationer mellan de mäktigaste personerna av imperiet tar störst plats i berättelsen. Människor agerar mycket konstigt och brutalt och har mycket konstiga spelregler.

Handlingen i boken är lätt att följa och ibland ganska spännande. Snygga illustrationer av Pär Olofsson. Men det finns några helt onödiga episoder som stör boken.  Många stavfel.

Det som jag reagerade mest på när jag läste boken är enformighet när det gäller namn. Jag kan komma ihåg flera science fiction-böcker där personer kallades för Cassiopea, Aldeboran och Andromeda. Det fanns även en sovjetisk science fiction-film ”Moskva-Cassiopea”. Kan man komma på fler originella namn?

Boken är utgiven på PB Ord & Bild.

Gästbloggare: Eva Holmquist berättar om sin nya bok ”Kedjor känns bara när du rör dig”

Hur allt började

Imorgon kommer min bok Kedjor känns bara när du rör dig ut. Det är min andra bok och den första på eget förlag. Det gör att jag funderar mer på hur allt började än vad jag normalt gör. I vanliga fall så skriver jag på och arbetar med berättelserna för att få dem så bra som möjligt, men jag tänker inte så mycket på hur mycket som hänt sedan jag en gång började berätta mina historier för andra. För det var många år sedan nu (hur många tänker jag inte avslöja… 😉 ).

Jag har alltid älskat att höra historier både dem som berättades för mig och dem som jag sedan kunde läsa. Jag minns inte när jag först lärde mig läsa, men pappa brukade berätta att jag en kväll sa till honom: ”i kväll så vill jag läsa för dig”.

Det var ett bra tag efter att jag lärt mig läsa som jag fortfarande inte kunde skriva så alla berättelser jag hade i huvudet fick mina kompisar höra. Vi brukade sätta oss på en bergsknalle med saft och kakor. Sedan berättade jag om alla fantastiska äventyr vi hade. Det var kanske saften och kakorna som gjorde att de snällt stannade och lyssnade, men för mig var det underbart med världarna, människorna och händelserna som jag målade upp i huvudet och publiken som jag hade att berätta för.

Jag fortsatte att berätta historier även efter att jag lärt mig skriva, men då skrev jag också ner andra berättelser. Det finns många korta böcker i pappkartonger i förrådet. När jag sedan började i mellanstadiet hade vi en fantastisk fröken som uppmuntrade oss att skriva. Vi fick sätta upp våra alster i bokträdet och läste också upp våra berättelser för varandra. Det ökade nog produktiviteten för oss alla. Det är viktigt att det finns andra som uppmuntrar oss när vi skriver.

Det hade kanske fortsatt så med berättelser som hamnade i byrålådan och historier som jag berättade om jag inte en dag hade tråkigt när mina kursdeltagare gjorde en övning och inte behövde någon hjälp. Jag hade dagarna innan haft födelsedagskalas för min son och började skriva ner historien som jag hittat på till kalaset. Det blev ett bilderboksmanus som jag skickade iväg till förlag. Några år efteråt hade min dotter just lärt sig läsa och hade ingenting som hon tyckte var kul att läsa. Det var bara pojkar som byggde lådbilar och löste mysterium med försvunna blåbärspajer. Hon ville läsa om äventyr med hästar. Det slutade med att jag skrev en bok till henne. Hästar på vift kom sedan ut på HLT förlag några år senare. Efter det har jag verkligen satsat på mitt skrivande genom att skriva mycket och lära mig skriva bättre och imorgon kommer Kedjor känns bara när du rör dig ut. Det är en berättelse som jag verkligen älskar och jag hoppas att alla läsare också ska tycka om.

Det har verkligen hänt mycket sedan de där första berättelserna när jag var barn… Hur började din resa?

Eva Holmquist

Ps. Om du är nyfiken på Kedjor känns bara när du rör dig så finns boken att förhandsbeställa i Bokeributiken www.bokeri.se. Fr.o.m. imorgon hittar du den också hos nätbokhandlarna. Du kan också läsa första kapitlet på http://www.provlas.se/kedjor-kanns-bara-nar-du-ror-dig/. Du hittar mig i vanliga fall på min blogg www.ettknytt.blogspot.com

Foto av Jan Schuldt

 

David Nicholls. En dag

Den 15 juli 1988 blev en speciell dag för Emma och Dexter. Den dagen påverkade hela deras vuxna liv och blev deras utgångspunkt. De träffades för att vara tillsammans bara en natt och skulle skiljas på morgonen.  De blev fasta vid varandra för alltid. Det är mycket svårt att förstå deras relation – de försökte dölja sin kärlek till varandra och förklarade den som vänskap. Och sedan tog kärleken över ändå.

Krossade förhoppningar, krossade hjärtan,  krossade äktenskap. Levande kärlek och vänskap, tillit för varandra.

En mycket roande berättelse som kom nära mitt hjärta. Den bästa bok som jag läst under de senaste månaderna.

Boken är utgiven på Printz Publishing förlag 2010 och innehåller 428 sidor.

Boken finns att köpa här och här (pocket här och här).

Fler recensioner finns där och där.

Anitha Östlund. Pappersskärvor

Jag älskar att läsa noveller och novellsamlingar. Men det är lite svårt att recensera novellsamlingar – det är svårt att återberätta innehållet.

Jag läste klart Anitha Östlunds  novell- och diktsamling Pappersskärvor. Noveller och dikter om kärlek och separationer, om barn och vuxna, om glädje och sorg.  Små men tankfulla verk.  Jag vill läsa boken flera gånger, en novell eller dikt i taget,  för att förstå dem djupare. Så jag ska beskriva mitt första intryck från boken.  Namnet Pappersskärvor passar väldigt bra för boken. Det känns som att man läser Anithas anteckningar och snabba utkast till större verk. Varje novell kan utvecklas till en roman och varje dikt kan utvecklas till ett poem. Jag fick intrycket att Anitha har stor potential som författare och önskar henne lycka till med skrivandet. Jag ska läsa Pappersskärvor mer detaljerat och vänta på Anithas större verk.

Boken finns att köpa här.

Anithas hemsida här.